• Tankar&känslor

    My Sister From Another Mister!

    Ni vet när man verkligen har hittat den perfekta vänskapen som man inte vill sabba…
    Jag träffade en fantastisk människa i somras, vi träffades via en bloggmiddag i Malmö, vi klickade så bra, vi hade pratat innan vi skulle träffas för första gången. Redan där upptäckte vi att vi klickade så bra och var väldigt lika trots allt. Mer än vad vi själv förstod. Men när vi väl var på bloggmiddagen pratade vi med varandra men inte alls för mycket. Men det kom några meningar. Efter bloggmiddagen var över så fortsatte vi ha kontakt på fb och vi bestämde oss för att ta en fika, ta en fika bara hon och jag. Så jag satte mig på tåget mot Helsingborg och sedan bussen mot henne där hon möte upp mig för att jag skulle hitta hem till henne, haha när jag väl kom hem till henne så fikade vi, pratade, skrattade, kollade serie, fick besök av Zezze, åt pizza och bara va. Hade verkligen en super mysig dag med henne. Och så fortsatte det… Jag var hon henne mer och mer ofta för att det var verkligen där jag trivdes, vi klickade så jäkla bra. Jag ÄLSKADE verkligen att va i hennes närhet. Jag ÄLSKADE att vara hemma hos henne, jag kunde slappna av, jag kunde vara mig själv, jag var omringad av människor som uppskattade mig. Vi blogworka, vi fotade, vi lagade mat, vi kollade serie, vi pratade, vi skrattade och gjorde så mycket mer.

    Efter Jul hände något men vad vet jag inte riktigt? Vi gled ifrån varandra, vi slutade prata, vi slutade umgås. Det kändes som hon försvann ifrån mig, men gjorde hon det?
    Nej egentligen inte, för visst är det så att man säger ”bästa vänner finns alltid ett samtal bort fast man inte pratar varje dag”? Jaa så är det, men jag kände att detta var slutet. Det var något som hände? Jag kände att vi klickade inte lika bra när vi väl pratade, det var kallt och stelt, det kändes så fel. Jag kände att detta var inte oki. Gjorde jag fel där?

    Hon hittade en man, en man hon ville dela sitt liv med, en man som älskade henne, en man som accepterade henne och Casper. Dom blev sambos och var var jag där? Jag fanns inte där för henne, jag stöttade inte henne. Jag känner lite skuld där, jag var inte den bästa vännen jag gjorde vara. Den stötande och peppande. Men sen på ett sätt hade jag så mycket själv att stå i för vi flyttade samma datum och samma helg så det var lite svårt där. Men ändå, ni förstår var jag menar? Vi träffades aldrig när dom väl blev sambos, vi pratade knappt, pratade vi var det bara några få ord vi skrev till varandra. Jag saknade dig, jag saknade oss.

    Jag började till och med ställa mig frågan, har jag förlorat dig? Kommer jag förlora dig? Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vad jag skulle säga eller tycka. Jag tyckte bara att allt var så jäkla jobbigt.. Jag hade förlorat min sister from another mister. Hur är det möjligt? Vi pratade knappt med varandra om det hände något. Men du var lycklig och jag ville inte störa dig med mina problem. Jag höll mig utanför. Jag såg hur lycklig du var, du hade din lilla familj precis det du ville ha. Därför höll jag mig utanför.

    Men sen hände något, allt vände för dig, du var inte dig själv, din ångest kom tillbaka till helvetet, du var inte lycklig, du plågade dig själv så jäkla mycket. Jag visste ingenting, jag visste inte hur jag skulle hantera situationen, jag visste inte vad jag skulle göra, tänkte inom mig ”är jag i vägen om jag frågar”, blir allt mer fel då? Jag läste bara massa ”negativa” inlägg på bloggen och det fick mig att fundera vad som verkligen hade hänt?

    Vi började prata lite smått och bestämde oss för att träffa. Du och Casper kom hit och jag fick veta lite vad som hade hänt och när jag fick svart på vitt så förstår jag alla dessa inlägg. Jag sa till dig att du alltid är välkommen hit, du får lov att ventilera dig här. Så du kommer därifrån så du slipper plåga dig själv men så blev det inte. Du flyttade så småningom till din bror tills du får din EGEN lägenhet som jag vet är väldigt snart. Jag vet att du kommer hitta dig själv, du kommer må bra, din ångest minskar och du kan börja leva det underbara, lyckliga och fina liv du hade innan allt skit hände dig. Men du ska veta att jag finns här, jag lyssnar, du är och kommer alltid vara min underbara fina syster… Du är en människa jag inte klarar mig utan, du är my sister from another mister och jag älskar dig!

  • Tankar&känslor,  Vardag

    Never let it go…

    Gokväll alla godingar!
    Hoppas allt är bra med er? Med mig är det som det är, mår skit och allt är allmänt skit. Mycket som händer och sker just nu men får göra det bästa av dagarna.
    Idag har varit en bra dag, dagen startade med jobb och det gick bra, så skönt att vara tillbaka och det kändes som dom flesta blev glada att se mig så det blev en dag med jobb imorgon med. Riktigt roligt!
    När jag landade i Helsingborg hämtade @Zezze upp mig på knutan och vi begav oss till Mezo för ikvällfika och girlstalk. Så skönt att kunna bara komma iväg med vänner och bara va. Inte tänka något alls.
    I skrivandet stund sitter jag i soffan med datorn i knäet och mello igång på tv, vilka kollar på mello?
    Sitter även och väntar på att L ska komma hem, han är hemma i Ljungbyhed hos sin mamma och pappa. Vet inte riktigt vad han gjort men klippt sig iaf(va på tiden), haha)
    Annars händer inte så mycket mer ikväll igen. Sitta här i soffan och bara va och försöka komma på benen och må bra igen.

    Ni vet när man är så kär så man inte vet var man ska bli av, ni vet när man älskar en person så mycket så man inte vet var man ska bli.. Det är så jag känner just nu.
    Jag är så kär i en person, jag blir knäpp(på ett positivt sätt). Han gör mig hel, han gör mig lycklig, han gör trygg, han gör mig lugn. Han är min bästavän, han är min själ, han är mitt hjärta, han är luften jag andas, han är hela mitt liv, han är mitt allt. Jag ÄLSKAR honom. Men vad är det som gör att jag tvekar? Vad är det som gör att jag tvekar att gå in i ett förhållande? Varför kan jag inte? Vad är det för fel på mig?
    När vi bråkar tar det så jäkla hårt på mig, det tar flera dagar innan jag blir människa och kan va mig själv igen. Är det normalt? När ska jag lära mig att lyssna på mitt hjärta och inte min hjärna? Dom säger två olika saker. Men vad hjärnan säger vet jag knappt! Ibland vill jag bara gå in på fb och ändra relation status för jag vill inte vänta. Jag vill att han ska va min och jag ska va hans. Ändra relations status och skicka förfrågan till honom för att se om han svarar på den. Vad ska man göra?

    💗 Hoppas iaf att alla har en toppen lördag! 💗

  • Tankar&känslor

    I am brave, I am bruised

    Won't let them break me down to dust
    I know that there's a place for us
    For we are glorious

    When the sharpest words wanna cut me down
    Gonna send a flood, gonna drown them out
    I am brave, I am bruised
    I am who I'm meant to be, this is me
    Look out 'cause here I come
    And I'm marching on to the beat I drum
    I'm not scared to be seen
    I make no apologies, this is me

  • Tankar&känslor

    Så va man där igen…

    Vad ska man göra?
    Hur ska man göra?
    Vad ska man säga?
    Hur ska man säga?
    Vad ska man lösa?
    Hur ska man lösa det?

    Nu är jag där igen, det enda stället jag kan kräka av mig på. Jag känner att jag gör ingen nytta längre för någon. Jag är bara ivägen. Jag ställer bara till en massa problem. Jag känner att man göra allt, man gör allt för att man ska försöka bli lycklig men vad händer?
    Jo allt blir fel, vad man än säger blir fel, vad man än gör så blir det fel, det kvittar vad det än gäller så blir det fel. När man gör allt för att det ska funka så går det ändå inte. Det är JAG som gör fel, det är JAG som ska göra det, det är JAG som ska göra det ena, det är JAG som ska tänka på det och det. Vad begär folk av mig? vad begär folk att jag ska göra? När folk runt omkring mig vet om att jag kämpar dagligen för att må bra, kämpar dagligen med mitt humör, kämpar dagligen för att det ska funka, kämpar dagligen att allt ska gå runt, kämpar dagligen med allt, men kommer jag någonsin lyckas när det bara kommer mer och mer runt omkring mig hela tiden? Men folk verkar skita i nu hur mycket jag kämpar mig upp från alla motgångar som folk ber mig att ta mig igenom.

    Jag känner helt ärligt inte igen folk runt omkring mig längre, vill dom mitt bästa eller dom vill trycka mer mig igen? När ska folk sluta?
    Folk kanske ska ta sig en tankeställare att det är inte alltid jag som gör fel, folk kanske ska tänka på hur dom uttrycker sig och hur dom beter sig?
    Så som du behhandlar mig, behandlar jag dig!

    Just nu känner jag att jag har max 5 stycken jag kan vända mig till, var är alla andra? Var är alla andra som alltid har funnits där? Var är alla andra som man va vän med innan? Men jag är så oehört glad för dom få äkta vänner jag har som jag vet att jag kan vända mig till. Ska gå tillbaka till mitt gamla jag igen och inte lita på vem som helst… Så en sak är säker vill man ha min tillit är det dags att bevisa den!

  • Tankar&känslor

    Hur vill du bli behandlad?

    Jag tänker inte vara den som ställer upp längre.
    Jag tänker inte vara den som är luft för en bara sådär.
    Jag tänker inte vara den som tar tillbaka vem som helst.
    Jag tänker inte vara den personer kommer krypandes till.
    Jag tänker inte vara den som passar när personen/personerna kan men inte när jag kan.
    Jag tänker inte vara den som är tyst längre.
    Jag tänker inte vara den som kommer ta första steget.
    Jag tänker inte vara den som förlåter.
    Jag tänker inte vara den som är den längre.

    Ibland undrar jag om folk är vänner med mig bara för att. Bara för att dom vet om att jag ställer upp på allt. Bara för att dom vet om att jag lyssnar. Jag tänker inte vara den som blir utnyttjad längre. Jag är så jävla trött på det. Varför passar man inte bara för att man lever som man gör? Ska man inte kunna ha kontakt ändå? Hur var det med det där att man alltid finns för varandra? Ställa upp oavsett vad?

    Jag kommer att RENSA bland mina vänner ännu en gång, försvinner du så försvinner du, kom inte krypandes sen och tro att jag kommer ta tillbaka dig.

  • Tankar&känslor,  Vardag

    ÄNTLIGEN, Dagen med stort D!

    Hej alla glada!
    1 Februari idag, helt sjukt vad Januari har gått snabbt. Februari kommer väl gå lika snabbt skulle jag gissa på. Idag händer det, dagen med ett stort D… idag rullar vi mot Helsingborg, ska bli så skönt! Äntligen kommer man ha ett fast ställe så jag kan röra mig, jag har tillgång till allt, ta mig var som med tåget.
    Har precis fikat en runda så snart sätter vi oss i bilen och bilen rullar mot Helsingborg med första lasset 😍 SNART SNART SNART är vi på plats, som man längtar!
    Vi kommet flytta allt idag och imorgon kommer nog allt sättas ihop så som säng, garderob och soffbord, så kul älskar att snickra ihop saker.

    Små saker ska handlas och mat ska inhandlas. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra och inga jäkla motgångar ska följa med för det pallar jag verkligen inte. Vi har haft tillräckligt med motgångar.
    Kommer göra så mycket jag kan och ska försöka dela med mig av inredningen hur vi har det 😊

    Ni vet den känslan när man älskar någon, ni vet när man inte räcker till, ni vet när ni försöker verkligen bevisa att det är det här jag vill. Men ändå blir det fel, när ska allt gå vägen? När ska allt gå som man vill? När ska allt bli bra? När ska man räcka till?
    Jag känner mig så tom just nu, jag är tom på ord, jag vet inte längre vad jag ska göra, jag vet inte längre vad jag ska säga, jag vet inte hur jag ska bete mig längre, jag vet ingenting längre.

    Men när man har berättat tusen gånger att det är han jag älskar.
    Berättat tusen gånger att han är mitt allt.
    Berättat tusen gånger att han är mitt hjärta
    Berättat tusen gånger att han är min själ
    Berättat tusen gånger att han är luften jag andas
    Berättat tusen gånger att jag inte klarar mig utan honom.
    Berättat tusen gånger att jag kan inte ta in någon annan i mitt liv.

    Vad gör man då för fel när inget räcker till?
    Jag är inte den bästa alltid att visa min kärlek men jag gör så gott jag kan. Jag har mitt jäkla humör men jag försöker hålla tillbaka så gott jag kan. Känns som man gör allt men ingenting räcker till. Jag är så trött på allt att jag nästan vill ge upp men jag vill inte det!!!!!! 😥

  • Tankar&känslor

    Vad är vänner?

    Är inte bästavänner dom som pratas vid lite då och då?

    Är inte bästavänner dom som finns där hela tiden?

    Är inte bästavänner dom som bryr sig?

    Är inte bästavänner dom inte inte behandlar en spm luft?

    Är inte bästavänner dom som aldrig sviker?

    Är inte bästavänner dom som kan prata om allt?

    Just nu känner jag att jag blir sviken mer och mer.
    Just nu känner jag att jag blir väldigt bortglömd.
    Just nu känner jag mig som luft.
    Just nu känner jag mig som att jag inte existerar.
    Just nu känner jag mig tom.
    Just nu känner jag mig tom, tom på ord.
    Just nu känner jag gråten i halsen.
    Just nu saknar jag väldigt många.
    Just nu känner jag mig jaa jag vet helt ärligt inte.

    Existerar jag? Finns jag? Hur tänker folk? Vad händer?

  • Tankar&känslor

    När hjärtat gör ont… 💔

    Ni vet när man har en i släkten som absolut inte mår bra och kommer inte bli bra igen? Visst gör det ont i en?
    Just den känslan hade jag på kalaset i Åkarp. Jag var så glad att se mrs A idag pga att det är inte ofta jag träffar släkten. Och den här släktingen blir jag extra glad av att träffa mrs A. Och varför det är såhär ska jag förklara varför nu!

    Jo för mrs A har gått igenom så jäkla mycket, en riktig jäkla kämpe rent ut sagt. Mrs A ska ha all kärlek. Först all skit som hände 2004 och nu allt som har hänt det senaste året. Jag verkligen lider med Mrs A. Jag hoppas egentligen av hela mitt hjärta att mrs A blir bra. Men när jag pratade med mr R på kalaset så sa han att mrs A kommer inte bli bra.

    Jag såg på kalaset att det är något som inte stämmer. Mrs A mådde inte bra, mrs A ville inte va där, mrs A ville bara fly därifrån. Usch vad det tog på mig, jag klarar verkligen inte av att se en släkting må så dåligt. Man kan inte hjälpa till, jag ville bara gråta och krama om mrs A, men jag kunde inte. Jag hade bara brytit ihop. Men jag måste visa mig stark, visa mig stark för mrs A.
    Hur länge ska jag orka? Hur länge orka mrs A? Hur länge orkar mr R?

    Jag håller tummarna för dig, jag vet att du klarar detta, du är stark, du har klarat allt annat!
    Jag älskar dig av botten av mitt hjärta! ❤️❤️❤️

  • Tankar&känslor

    Can I be strong again???

    Jag är så rädd?
    Men vad är jag rädd för?
    Jag vet inte, det känns som jag inte räcker till. Jag försöker räcka till så mycket jag kan. Men varför känns det inte så?
    Gör jag för mycket? Gör jag för lite? Eller vad är felet? Varför är jag så rädd för att öppna mig för folk? Vad ska gå fel?
    Jag vet att dom är där av en anledning. Dom är där för att lyssna, en axel att gråta på osv… men varför är allt så svårt då?

    Varför ska folk behöva trycka på mina öma punkter för att jag ska öppna mig? För att trycka ut all sanning från mig? Vad händer med mig? Jag bara plågar mig själv genom att hålla allt inom mig. Är det där rädslan sitter? Att man ska säga fel? Att man ska göra fel? Att man ska fucka upp allt?
    Jag känner att jag måste lära mig att öppna mig mer, släppa ut allt jag har inom mig, prata ut, ta hjälp av alla min fantastiska vänner.

    Min tankar går även över allt… varför ska jag plåga mig själv med alla känslor jag har inom mig? Varför plåga mig själv och inte följa mitt hjärta? Hjärtat säger en sak och huvudet säger en sak, jag blir knäpp… allting är huller och buller i mitt liv. Upp och ner, kors och tvärs, höger och vänster… 😓
    Om allt kunde få ett slut men det kanske blir bättre med tiden? Så fort man kommer till rätta? Jag kanske lyssnar på mitt hjärta mer då? Vet jag vem jag vill leva med? Vet jag vad jag vill med mitt liv då?

    Jag säger såhär… jag kommer absolut lyssna på folk och ge tips jag kan ge men jag MÅSTE fokusera på mitt eget också så jag kan må bra och få rätt på mitt liv, jag känner just nu att det är det viktigaste jag kan göra.
    Svarar jag inte när ni skickar eller ringer så är det inte för att jag skiter i er eller något annat… det är för att jag inte orkar svara, jag har så sjukt mycket i mitt huvud just nu så jag måste ta tag i det, alla motgångar jag har att kämpa mig igenom… jag känner att det är bara dom närmaste jag svarar i dagens läge… så jag lovar jag har inte glömt er ❤️

  • Tankar&känslor

    I hade that I love you so

    Gokväll!

    Dagen har varit bra trots huvudvärk. Befinner mig i Hässleholm hos en super fin vän. Kommer tillbringa natten här för att sen åka till Malmö tillsammans med henne när hon ändå ska dit. Ska träffa min kära kusin, äntligen och sen va tanken jag skulle träffa mr C men mr C fick hoppa in och jobba dubbel pass så blir inget med det. Vad jag och min kusin ska göra imorgon delar jag med mig av imorgon kväll.

    Men ikväll kom också alla miljontals tankar som vanligt, vad vill jag? Hur ser min framtid ut? Vem vill jag dela mitt liv med?

    Jag vill så mycket men jag måste må bra i mig själv, jag måste börja tro på mig själv, jag måste börja förstå att den viktigaste personen i mitt liv är jag själv.

    Jag har börjat prata och träffa en helt underbar människa och var det kommer leda får tiden utvisa. Vi har sagt att allt kommer gå långsamt fram och vi får se vart allt leder men för mig är det ingen stress fram för det kommer jag inte klara av. Mr C är så fin och super snäll! Älskar mr C närhet!

    Jag har L i mitt liv som är världens bästavän, jag är evigt tacksam att jag har honom där vid min sida, vad hade jag gjort utan honom idag? Han är världens finaste vän, aldrig utan honom. Det är han och jag mot världen i alla lägen.

    Ibland är jag så rädd och tänker vad har hänt med alla andra? Har jag blivit sviken? Har jag gjort något? Var finns alla? Har vi tappat kontakten eller vad har hänt?